Hm...
Har legat på golvet nu på kvällen och stirrat upp i det vita taket å samtidigt lyssnat på musik och funderat.
Blev lite ledsen, inte så att jag snyftade då men tårar kom i alla fall.
Funderade på vad min riktiga pappa har missat i mitt liv och i mina systrars liv.
Sånt som en föräldrer borde veta!
Sånna där stora saker som händer i sitt liv, så som studenten och att man har en pojkvän som man tycker super mycket om.
Han borde ha varit på studentfirandet! Han borde ha varit på 18års dagen! Han borde ha kunnat åkt till Sverige och träffat oss, han borde ha fått vetat att jag dig J, att man har klarat av körkortet, men nej det gör han inte. Han vet inget om den jag älskar, han vet ingenting!
Tror säkert att han har missat systrarnas första skoldag å säkert deras första tag på cykeln, min minsta systers första ord och kanske till och med när de lärde sig gå. Han kanske missade allt eller något av det när jag var liten med.
Varför vet han inte allt? Varför vet han inte om jag har jobb eller inte, varför vet han inte att jag klarade körkortet, varför vet han inget om min kille?
Ni som inte vet så är det för att så fort man berättar fär honom något som har hänt så efter bara en kort tid så glömmer han det lika snabbt.
Min syster berättade för honom att hon gick på hotell och restaurang linjen och efter att han hade ringt upp igen efter några veckor så frågar han vad hon gick för linje.
Fattar han inte att han sårar en? Visst han försöker påstå att han bryr sig, men det märks inte. I så fall skulle han komma ihåg det!
Sist han ringde, så var jag så nära att berätta att jag hade J, men kom på mig lika snabbt att det inte var någon mening med det. Han struntat i det som vi tycker är viktigt för en förälder att veta.
Han sitter i USA och tycker synd om sig själv att vi inte säger nått i telefonen, men vem är det som från början har gjort fel mot mig, mina systrar, mot mamma och min mammas släkt?
Det är han! Alla ord som har tryckt ner mamma borde han vända mot sig själv. Det är han som har varit en idiot och lämnat familjen, det är han som är en skitstövel som hotar mamma och det är han som ska skylla sig själv.
Han gjorde sitt val och därefter gjorde mamma sitt! Det är inte mammas fel att et blev så här det är hans fel och hans val från allra första början.
Är så fruktansvärt besviken på pappa!
Jag säger som du J att jag inte vet vad jag skulle göra om jag skulle träffa min pappa igen.
Skulle jag springa fram och krama honom? Skulle jag gå fram och vara tystlåten eller skulle jag gå fram och skrika ut allt?
Vill jag ens träffa honom igen? Kommer jag någonsin att säga vad som händer i mitt liv? Kommer han någon gång att lyssna?
Blev lite ledsen, inte så att jag snyftade då men tårar kom i alla fall.
Funderade på vad min riktiga pappa har missat i mitt liv och i mina systrars liv.
Sånt som en föräldrer borde veta!
Sånna där stora saker som händer i sitt liv, så som studenten och att man har en pojkvän som man tycker super mycket om.
Han borde ha varit på studentfirandet! Han borde ha varit på 18års dagen! Han borde ha kunnat åkt till Sverige och träffat oss, han borde ha fått vetat att jag dig J, att man har klarat av körkortet, men nej det gör han inte. Han vet inget om den jag älskar, han vet ingenting!
Tror säkert att han har missat systrarnas första skoldag å säkert deras första tag på cykeln, min minsta systers första ord och kanske till och med när de lärde sig gå. Han kanske missade allt eller något av det när jag var liten med.
Varför vet han inte allt? Varför vet han inte om jag har jobb eller inte, varför vet han inte att jag klarade körkortet, varför vet han inget om min kille?
Ni som inte vet så är det för att så fort man berättar fär honom något som har hänt så efter bara en kort tid så glömmer han det lika snabbt.
Min syster berättade för honom att hon gick på hotell och restaurang linjen och efter att han hade ringt upp igen efter några veckor så frågar han vad hon gick för linje.
Fattar han inte att han sårar en? Visst han försöker påstå att han bryr sig, men det märks inte. I så fall skulle han komma ihåg det!
Sist han ringde, så var jag så nära att berätta att jag hade J, men kom på mig lika snabbt att det inte var någon mening med det. Han struntat i det som vi tycker är viktigt för en förälder att veta.
Han sitter i USA och tycker synd om sig själv att vi inte säger nått i telefonen, men vem är det som från början har gjort fel mot mig, mina systrar, mot mamma och min mammas släkt?
Det är han! Alla ord som har tryckt ner mamma borde han vända mot sig själv. Det är han som har varit en idiot och lämnat familjen, det är han som är en skitstövel som hotar mamma och det är han som ska skylla sig själv.
Han gjorde sitt val och därefter gjorde mamma sitt! Det är inte mammas fel att et blev så här det är hans fel och hans val från allra första början.
Är så fruktansvärt besviken på pappa!
Jag säger som du J att jag inte vet vad jag skulle göra om jag skulle träffa min pappa igen.
Skulle jag springa fram och krama honom? Skulle jag gå fram och vara tystlåten eller skulle jag gå fram och skrika ut allt?
Vill jag ens träffa honom igen? Kommer jag någonsin att säga vad som händer i mitt liv? Kommer han någon gång att lyssna?
Kommentarer
Postat av: bowlingjocke
Det märks att det är blandade känslor du har för din s.k pappa. Det kan jag förstå..
Han har varit en skitstövel mot er och därför inte bry och tänk så mycket på honom. Han trivs nog säkert med den "familj" han har skaffat sig, och "bryr" sig säkert inte om den familj han var med om att skapa tidigare, därav han inte bryr sig.. Jävla idiot han är..
Jag tycker synd om Er som har fått stått ut med en sån idiot. Det är ju iaf tur att ni har Mi nu. ;)
Trackback
