Ja jag har inte haft så mycket tid alls för att skriva. Inte ens att skirva om vad som hände i måndags och i tisdags som jag egentligen hade lovat ägna mig lite tid till, men saker och ting kom ivägen och tiden rann iväg.

I alla fall så det som jag skulle ta och brätta om i måndags och även om tisdagen så var det om mina första vick på två olika förskolor. Första dagen så var det rent utsagt skit kul att äntligen få ta och göra nått helt annat. Att äntligen få tjäna in lite pengar för en gångs skull. 5,5 timmar jobbade jag den dagen och på tisdagen så jobbade jag på ett annat ställe och på båda ställena så kan jag säga att man blev riktigt bra bemött. Även av föräldrarna och av all personal på ställena. Kom fram så glatt och hälsade på en. PÅ tisdagen jobbade jag 4 timmar.

På förmiddagen på tisdagen så gjorde älsklingen teoriprov på vägverket. Ärligt talat så var jag lite orolig att han inte skulle klara det med tanke på vad han hade sagt tidigare. Alltså:" Usch, det känns inte alls bra".
Nu kommer min lilla hemlighet fram som jag har "planerat" sen jag fick reda på att han skulle skriva upp.
Jo, hemligheten var då att jag skulle åka till vägverket och komma dit några minuter efter att han hade gått in för att skriva. Å så blev det! När jag väl kom dit så funderade jag på om jag skulle vänta utanför vid hans moped eller sätta mig där uppe för att vänta på att han klev ut genom dörren. Efter lite funderingar så valde jag att sätta mig där uppe. Satt och väntade i 40 min tror jag att det blev, jag kunde ju missa honom om jag kom dit lite senare ju!
Efter att ha setat där och flina för mig själv i ett hörn åt de som skulle in och skriva efter den första gruppen, så kommer äntligen J ut. Sitter där alldeles tyst för mig själv och ser att han tar fram mobilen och sen tittar runt lite i rummet. Helt plötsligt så får han syn på mig och ler stort:) Var han glad för att ha sett mig eller hade han klarat det?
Efter att ha vinkat lite och gått fram till honom så visar han pappret. GODKÄNT:D Yes!!! Han klarade det:D
Sen så fick jag reda på att han var skit glad över att få se mig sittande där och vänta på honom:)
Vi fikade sen efter att ha lämnat pappret i mopeden inne i stan, på ett litet mysigt café, sen så blev det inte mycket mer bara för att jag skulle ta bussen till jobbet, men vi fick oss en stund för oss själva ändå:) Huvudsaken det och att han klarade det:)

Sen så resten av veckan så har vi varit uppe i dalarna och varit hos mormor. Är alltid lika kul att träffa dem och komma ut på landet, så att man slipper stressen. "Citystressen" kan man säga! Att få göra det man känner för, tex hjälpa till med djuren om man vill (blev inte så mycket av det denna gången), hjälpa till med nått som G (morfar) behöver hjälp med eller vara inne och prata lite om allt möjligt med mormor. Saknar redan dalarna:`( men men man saknar alltid något! Är man borta så saknar man älsklingen, är man hemma så saknar man dalarna eller de utlandsresor som man har varit på. Sen så när man inte har nått att göra om dagarna så saknar man nått att arbeta med eller vara ute och jobba. Jobbar man så längtar man till ledighet. Det är svårt det där att anpassa sig till det som man saknar, men så är väl livet uppbyggt. Allt har sin mening oavsett om den meningen är lång eller kort.

Nej!! Usch nu måste jag dra mig tillbaka bort från nätet! Måste ta och snyta mig eller göra en äcklig bonnasnytning ( ni vet när man håller för ena näsborren och fräser ut snoret ur den andra näsborren). Bonnasnytningen tycker jag är skonsammast mot näsan. Inget jobbigt papper som sliter på huden så att det börjar svida som bara den mot näsvingarna. Nej banne mig! Ska göra en bonnasnytning och sen peta lite i näsan med pappret så att det blir tort och bra i näsan. Gosigt va? Eller visst e man gosig?;P
Nej, tycket jag egentligen inte, men vad då?! Kan killar och bönder göra en bonnasnytning så kan jag göra ett undantag och ta å göra det samma:P

Ha det bara alla vänner!!