Ja ha ni, mina läsare!
Saker och ting tycker mig just nu även om det inte alls är mina problem, fast jag har ju ett problem.
Vill ta och skriva av mig lite innan jag lägger ner för idag!
Mina två bästa vänner har problem. Ett gemensamt och sen har min ena vän några problem, men vilka det är, det talar jag inte om. Det stannar mellan de två och mig! Kan ta och skriva om mina egna problem i stället, för där avgör jag själv vad jag får och vill skriva.

Mina vänner är det underbarast jag vet! Kan prata med dem om vad som helst, å då menar jag om vad som helst. De två som jag har mest kontakt i min vänskapskrets betyder lika mycket för mig som min pojkvän gör.
Jag lyssnar och lyssnar på deras prat om deras problem o.s.v, å det är bra att de vågar prata av sig med mig, men det börjar kännas för mycket. Tänker hela tiden på hur de har det, hur de mår, hur dåligt de mår av det som händer. Ja! Allt! Suckar djupt!! Vill inte att de ska må dåligt och ge upp det som de har på G, men hur ska man säga nått när den ena har flera problem samtidigt och den andra två problem? Hur ska man hjälpa dem? Är alltid där för dem och lyssnar till det som de har att säga och så, men det det känns som att det blir mer och mer.
Läser någon av mina två närmsta vänner detta så vill jag att ni fortsätter prata och berätta om era problem, jag finns här för er även om det börjar kännas bli en aning mycket. Det är bara bra att ni pratar på, för då vet jag och sen så har jag hjälpt er på ett sätt och vis. Ni får i alla fall prata med någon som ni litar på och håller det för mig själv, även om jag tar upp att ni har vissa problem här och nu i denna blogg, men jag har inte raddat upp om vad era problem är.
Säg inte förlåt för att ni pratar på om dera problem! Vad gör man inte för sina vänner när de har problem?
Jag finns där för er!

Ja, mitt problem då! Eller mina problem!!!

Det första är att mina sparade pengar tickar iväg! Äntligen är i alla fall körningen snart färdig så att man slipper den utgiften. Tidigare har jag haft svårt för att unna mig själv, så som att ta och köpa mig en tidning, en glass eller lite godis. Innan på gymnasiet så köpte jag något varje gång som jag var och veckohandlade med familjen, men nu så har det verkligen gått i vågor. På höstlovet i dalarna så gjorde jag av med drygt en 1000-lapp. Förra veckan gjorde jag av med 500kr och igår gjorde jag av med 800kr för övningskörning och för en ny tröja. Är glad att jag köpte det, men när jag tittar på siffrorna så känns allt som värsta rishögen. Kommer jag ner i 3000 (från det jag har nu) så kommer jag säkert att börja gråta och bekymra mig. Visst 3000kr är rätt mycket, men tänk efter, hur länge kommer de att räcka då?
Det enda som jag ser ljust på nu är de vikarielöner som jag har tjänat in. Hur mycket det är har jag ingen aning om. Sen så har jag ju också erkättning för att jag är på aktivitetscenter på dagarna om det inte är så att det kommer nått vick. Så det känns bättre att få veta det att det börjar ticka in lite!

Sen så bekymrar jag mig för att jag inte kommer att klara uppkörningen, även om det gick s*kit bra i går när jag övningskörde på trafikskolan. Vill ha det där pappret den 3 december så att jag kan vara glad och lycklig till jul, för jag vill inte vänta hur länge som helst till nästa tillfälle i så fall.

Bekymmer med jobb har jag å:/ Ska jag någonsin komma till en ny intervju? å kommer den att gå bra eller dåligt?

Sen har jag ett problem till eller vad jag ska säga, men det kan jag tyvärr inte skriva om. Det är för personligt!

Mina problem kanske inte är mer värderande än vad mina vänners är. Mina är liksom ingenting jämfört med mina vänners problem är, känns det som i alla fall. Aja, känner mig lite putt nu, men saker och ting kommer att bli bättre så småningom, men när? Jag får krupp:(